11 maj 2011

Varför förstöra något så fint?

Nej, eller "N" som man man kan uttrycka sig mera kortfattat på Skype eller andra chatprogram. -Aldrig i livet. Då lägger jag av...

1975 anslöt sig Ölands SS till den Allsvenska serien. Många år innan dess har Öland en anrik historia vad det gäller schack. En utav, eller rättare sagt, den främsta inom organisationen genom tiderna på Öland heter Tore Simonsson. År 2003 blev han årets ungdomsledarstipendiat med sitt engagemang inom ungdomsschacken på ön. Han ville att en fin tradition på våran ö skulle föras vidare. Jag kommer ihåg när jag var junior och vann ÖM, fick pris, och framförallt inspiration att fortsätta! I knatte ÖM spelade då för Segerstad Philip Aldebert, helt överlägsen. Han fick guldpris och en jävla inspiration till fortsatt spel med pjäserna.

I min fotbollsförening Persnäs AIF finns även där en eldsjäl. Han heter Bernt-Johan och varit nominerad i idrottsgalan för sin insats för förenoingen. Persnäs eller PAIF som det förkortas har nästan under hela klubbens existens legat i division sex. Har Bernt någonsin tvivlat på att ge upp? N!
Sista plats i lägsta serien, dåligt med folk, tidningen och allmänheten tror inte på vidare existens till kommande säsong etc. Gav Bernt upp?
Många släktingar har varit aktiva inom klubben, både på och utanför planen så även kanske den främste anfallaren i Persnäs historia Benny "Guldfot" Nilsson. Benny gick ifrån Persnäs till högre divisioner som t ex Böda/Högby i divison 3. Efter några år vände han troget hemåt. Med just anledningen att PAIF var klubben i hans hjärta, och för Bernt-Johan. Många andra klasspelare följde hans fotspår och alla trodde på orden "nu eller aldrig". Det gick åt helvete, en sjätte placering nånting och Benny lämnade klubben. På hemsidan skrev han en krönika med rubriken "Skyll inte på mig". Där han menade på att han försökt. Och det hade han verkligen, inget att sticka under stolen med. Benny nämnde även i slutraderna i sin krönika att han trodde PAIF inte skulle finnas inom några år, inte konstigt då det var dåligt med folk på träningar och att undvika jumboplatsen var det enda målet man hade.
Gav Bernt upp?

2011 Persnäs fyller 60 år, förra säsongen var den bästa på många många år. När detta skrivs leder PAIFEN serien. Målet är inte att undvika jumboplatsen, -vi ska gå upp. Bernt har fyllt pension och slutar som vaktmästare i klubben. Han blir Ordförande i klubben. Gubben ger aldrig upp!

Dessa sällsynta eldsjälar som Bernt och Tore, är människor man önskar all heder och respekt. Man spelar för en klubb som blivit ett stort hjärta i ens bröst på grund av dom. Givetvis är det klubbkamraterna som gör att man spelar. Men Gudfadern i sammanhanget är han som ordnat klubbens existens!

Conny började spela schack i min släkt, därefter följde Mikael med Conny, och jag följde med Mikael. Något som verkar gå i generationer. Skall detta nu bara dö ut?
Jag skapade en blogg för ÖSS, en blogg där jag kunde uppdatera resultat, rankinglistor och lite roliga anekdoter. Kändes som klubben fick en härligt liv igen, dessutom återvände mästarnas mästare Conny Olssoon och hans bäste vän från Linköping till Öland. Vi gick äntligen upp en division ifjol, alla nådde vi vårat mål! Live blogg från roliga SM-tävlingar och dylikt. I år åkte vi dock ur med dunder och brak. Och den där glädjen var som förgjord. Ska vi bara ge upp?

Det där laget som inget annat lag har. Vi är inte schackspelare som beter sig som schackspelare. Vi beter oss som vi gör. Snälla förstör inte det, förstör inte Tores, eller Borgudds eller alla dom som format den fina historien om Ölands Schack Sällskap!